Gunnar R Johansson

En fantastiskt viktig bok med mycket kärlek. Spring och köp – här och nu.

Just nu läser jag Tårtgeneralen av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson, känns som en kalasbok.

Den 13 november 1984 utser TV-programmet Rekord-Magazinet Köping till Sveriges tråkigaste stad. Medan ett helt land skrattar och en hel bygd lamslås bestämmer sig Hasse Pettersson – nyinflyttad, skuldsatt, möjligen alkoholiserad – för att motbevisa ”Stockholmsjävlarna” genom att bygga Världens Längsta Smörgåstårta, och därmed skriva in Köping i Guinness Rekordbok.
Det blir upptakten till en kedja av ofta befängda händelser som under några månader skakar om Köping, under en tid då den hårt prövade lilla staden behöver en ledargestalt och finner en osannolik och högst tillfällig hjälte i främlingen med den gudabenådade svadan och de bruna seglarskorna.
Men den här sanna berättelsen, den här stora svenska romanen, handlar också om allt det som sjuder under ytan i vilken liten svensk stad som helst; runtknullande basketstjärnor, 75-åriga bordellmammor från Rumänien, brännvinsadvokater och Rotaryfarbröder, lottomiljonärer och revykungar, Jerry Baskerville och Ingvar Kamprad, elitbrottare som sadlar om till ”nöjeskonsulter”, män som fejkar sin egen dödsannons för att komma undan skulder, den helande kraften i lingonrensning och de kvarvarande ärr som kan uppstå när man råkar se sin frånskilda pappa runka.
Framförallt handlar det om en man och hans smörgåstårta. Om ett annat slags livsverk.

Just nu läser jag ”Jag tror vi behöver prata faktiskt” av Jon Jefferson Klingberg. Bara hunnit 75 sidor, rapport kommer när jag är klar. Så här skriver förlaget om boken:

En naken debut om en uppslitande skilsmässa, drömmen om den stora kärleken och vad som väntar en nybliven singelman på andra sidan kärnfamiljsdrömmen.
Karl Mikael är 38 år, pappa till två barn, skribent och gitarrist i en rockgrupp – och nyss skild från den framgångsrika TV-journalisten Kristin. Just efter skilsmässan pendlar han mellan euforisk glädje över den nyvunna frihet som livet plötsligt erbjuder och den sorg han känner över det liv som hastigt tagits ifrån honom.
Historien utspelar sig i Stockholm, på det nyinköpta sommartorpet, i lekparken, på klubbar, i vänners kök, på psykmottagningar, på dagis, på fester och på familjerådgivningen. Det är också en berättelse om relationerna runt berättarjaget. Vilka spricker, vilka håller? Vilka ger upp, vilka kämpar vidare och till vilket pris lever drömmen om kärnfamiljen?
En berättelsen om det första året efter skilsmässan; om svartsjuka, självrannsakan, försoning, och om ljuset i andra änden av tunneln – kärleken som aldrig kan dö, men inte heller leva.

Det hörs från vardagsrummet. Någon som skrattar. Som en galning. Hela tiden. Tyst i fem sekunder. Sen en ny skrattsalva.
Sen förstår jag.
Hillevi har fått David Batras nya bok ”Den som inte tar bort luddet skall dö!”.
Låter som en bra bok. Om man gillar att skratta.