I dag var vi på BVC och Elliot skulle få sin första spruta. Olidligt varmt, väntetid på femtio minuter och BVC-Karin hade semester. Men han var lika glad ändå och tittade sig omkring bland alla barn som var där, lika strålande glad. Till slut blev det vår tur och en vikarie som jag inte minns namnet på ropade in oss. Av med kläder, upp på vågen (7 440 gram), mätas (63 cm), men varför har de inga fläktar? Mitt i alltihop hittade Hillevi en fläkt! En dammig vit som stod längst upp på ett skåp. Vikarien blev jätteförvånad och glad när hon fick syn på den och jag hjälpte till att få ner den. Men sprutan då? Jo, det gick otroligt fort när Elliot väl hade kommit tillrätta i mitt knä och vi hade fixerat hans ben. Den var mot stelkramp, kikhosta, difteri, polio och hemophilus (hjärnhinne-inflammation) och på ett ögonblick var allt klart. Sen kunde vi traska därifrån med en glad hjälte som nog inte riktigt hade hängt på vad äventyret gick ut på.