Just nu lÀser jag TÄrtgeneralen av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson, kÀnns som en kalasbok.
[youtube www.youtube.com/watch
Den 13 november 1984 utser TV-programmet Rekord-Magazinet Köping till Sveriges trĂ„kigaste stad. Medan ett helt land skrattar och en hel bygd lamslĂ„s bestĂ€mmer sig Hasse Pettersson â nyinflyttad, skuldsatt, möjligen alkoholiserad â för att motbevisa “StockholmsjĂ€vlarna” genom att bygga VĂ€rldens LĂ€ngsta SmörgĂ„stĂ„rta, och dĂ€rmed skriva in Köping i Guinness Rekordbok.
Det blir upptakten till en kedja av ofta befÀngda hÀndelser som under nÄgra mÄnader skakar om Köping, under en tid dÄ den hÄrt prövade lilla staden behöver en ledargestalt och finner en osannolik och högst tillfÀllig hjÀlte i frÀmlingen med den gudabenÄdade svadan och de bruna seglarskorna.
Men den hĂ€r sanna berĂ€ttelsen, den hĂ€r stora svenska romanen, handlar ocksĂ„ om allt det som sjuder under ytan i vilken liten svensk stad som helst; runtknullande basketstjĂ€rnor, 75-Ă„riga bordellmammor frĂ„n RumĂ€nien, brĂ€nnvinsadvokater och Rotaryfarbröder, lottomiljonĂ€rer och revykungar, Jerry Baskerville och Ingvar Kamprad, elitbrottare som sadlar om till “nöjeskonsulter”, mĂ€n som fejkar sin egen dödsannons för att komma undan skulder, den helande kraften i lingonrensning och de kvarvarande Ă€rr som kan uppstĂ„ nĂ€r man rĂ„kar se sin frĂ„nskilda pappa runka.
Framförallt handlar det om en man och hans smörgÄstÄrta. Om ett annat slags livsverk.